Jag minns att en gång i tiden, kände jag en vän ifrån bygden,
Som jämt hade brännvin i kylen, och alltid riktigt gött sväng i frisyren!

Han satt mest hemma och myste, han hade pengar och vänner för livet,
Även om dom jämt var på lyset, och sa varför ska vi gå ut?

Folk fick komma hem till hans hus, nån frågade vart vi drar när festen tar slut
Och dom andra stämde upp i kör i tamburen
Varför ska vi gå ut?

Så nu lever jag efter devisen
Att vi är här tills nån ringer polisen
Och du är hjärtligt välkommen hit
Men jag tänker inte gå ut!