Det hela började med kaffe. I blame the coffie. Inatt kunde jag absolut inte somna! Fy fan vad irriterande! Då ligger man och tänker "Men ska jag kliva upp då? Nej, då kommer jag vara vaken så länge och bli trött imorgon, jag försöker sova." Men det går inte! Igår gick det absolut inte. Och när jag bara ligger där och försöker somna så blir det så att man ligger och tänker och tänker och tänker, helst på alla saker som gått fel någongång, och jag hatar det! Jag hatar när folk säger något så man blir ställd liksom, sen fem minuter efteråt så har man den perfekta comebacken! Gah! Så där låg jag i nån timme, suck. Sen när jag "somnar" så liksom är det som att hjärnan säger "Men va, har jag somnat? Då måste jag vakna för att kolla så att jag sover." What?! Åååå! Sen så måste jag ha somnat för jag vaknade för en halvtimme sen, helt inne i min dröm, som var fruktansvärd.
   Jag drömde att jag var nere i Sörfjären hos Nathalie (Jan& Moster Fia) och där skulle jag testa att köra Jans "raggarbil" (de behövde någon som skjutsade eller nått). Den var helt värdelös att köra! Hahaha, man kunde max köra snigelfart, gick det fortare än så så gick det inte att svänga! Haha. (Låt mig påpeka att jag har aldrig kört den i verkligheten så detta är helt drömt). Iallafall så körde jag hem den igen och gick in och satte mig på datastolen och pratade med Fia och Nathalie och höll på med min mobil. Jag råkade stänga av den så jag försökte få igång den, då kommer Jan och jag känner på mig att han vill sitta på just den stolen jag sitter på. Jag ska bara få igång mobilen sen ska jag flytta på mig utifall att han ville sitta där. Då tar han mig i tröjan och rycker och säger en massa skit till mig! En massa som "Ditt jävla...!"Och "Du är bara en...!" En massa kränkande saker, fy fan vad förbannad jag blev! Jag skriker tillbaka "Vad fan tror du att du håller på med? Du kan inte säga så till mig!" Och Fia och Nathalie står bara och kollar på.
Helt plötsligt är vi tillbaka i en värld där mannen bestämmer och gör som han vill. Jag går därifrån, går hem till mormor & morfar och berättar för dem, mamma var också där. Mormor kommer från telefonen och berättar att det var Jan som ringde och sa att jag hade varit otrevlig i hans hem (!). Då försöker jag berätta men ingen tror mig! Inte ens mamma! Jag vill bara sätta mig och grina men då skulle de absolut inte tro mig. Mamma bara nickar när jag berättar och jag ser i hennes ögon att hon tycker synd om mig -inte för vad som har hänt, utan för att jag hittar på en massa!
Sen vaknar jag THANK GOD! Fy fan vilken jobbig dröm! Fy vilken hemsk känsla! Gah!
Ojojoj. Nu ska jag vakna till mig och skaka av mig nattens drömmar!
Hej!
\\
Over and Out